Häromnatten drömde jag att Stina och jag var ute i skogen och plockade svamp, det var ett par år fram i tiden. Och jag minns att jag stannade upp och iakttog henne, med hennes lilla hink och i de små gummistövlarna, och tänkte tillbaka på tiden jag är i nu. Spädbarnstiden.
Och tanken jag drömde att jag tänkte, var att varför tog jag inte tillvara på det bättre? Tanken var väldigt vemodig och när jag sedan vaknade och såg en sovande, däckad tvåmånadersbebis vid min sida så kändes det faktiskt som jag fått en ny chans.
Så därför tänker jag inte göra så mycket idag, förutom att ta en kopp kaffe och umgås med min lilla dotter, och det, gott folk, är det största och mest viktiga jag kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar