Trots att han vet att han absolut inte får vara på bord och bänkar eller what so ever, kunde jag inte låta bli att låta honom ligga kvar för ett foto.
Jag och maken har två datorer bredvid varandra, och medan jag satt och ammade hoppade han alltså upp i A´s stol, upp på hans sida av bordsskivan och sen smögkröp han och lade sig på mitt tangentbord. Allt för att gosa. Som om han liksom inte skulle märkas?
---
Eller kanske glad, jag vet inte?
Idag ska vår sju månader gamla Sixten nämligen kastreras och bli en liten kattkarl. Jag tycker synd om honom, den senaste tiden har minsann inte varit lätt med ny bebis och allt. Från att ha varit vår gullegris är han ju nu nummer två, trots att både vi - och han - tar alla chanser vi får till att gosa. Keligare katt får man nämligen leta efter, till och med våra grannar påpekar att denna katt är det nåt särskilt med.
Han är helt överförtjust i Stina, på ett ganska besvärligt sätt eftersom han gärna vill pyssla om och tvätta henne, och det finns ju inget som är mysigare än att försöka krypa upp bredvid henne.
Just nu ligger han ovanpå mina fötter och kurrar järnet. Knäppa, älskade katt. ♥
1 kommentar:
Halloj tjejer!
Vad massa du har hunnit, kikade in tidigare men tiden tog slut innan jag hann säga hej!
Hur har det gått då, har ni köpt massa leksaker och blivit så där föräldraknasiga? :D
Kram
Skicka en kommentar