Stina 6 veckor, i en härlig dress från Villervalla. Som bilden avslöjar har vi minsann fått en bestämd och kavat liten dam och uppenbarligen inte särskilt road av att bli fotograferad.
---
Stina såg för första gången dagsljuset, eller ja lysrören på Gävle sjukhus kl 14:57 den 2 september. Hon kom till världen med ett gurglande galltjut och vägde 3712 g och var 50 cm lång. Nu är det nästan 9 veckor sedan och resan hit har nog varit en blandning mellan himmel och helvete - varför säger ingen sanningen?
Står det någonstans i Mödraskapets stadgar att man inte får berätta hur den första tiden är?
Som att man inte kan lägga ifrån sig ungen utan ett galltjut? Och att man ammar dygnet runt precis hela tiden?
Antagligen för att det inte går att föreställa sig. Och för att man glömt bort det om ett par veckor.
Jag läste någonstans att "Få barn är hundra gånger värre än man kan tänka sig och tusen gånger mer underbart."
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar